Det är inte lätt att ha minne som en guldfisk. Jag snackar med Albin på telefon och får en adress och vips är jag vilse. Nåja ganska rätt var jag, man ändå inte, missade en avfart bara. Väl framme möter man två entusiaster Albin och Patrik som verkligen vill och kan snacka öl. Man känner sig hemma. Jag bara dyker upp för att få ett ansikte på killarna och man gladeligen visar runt en i deras lokaler, bränner på en panna kaffe och här bubblar det inte bara i tankarna utan också av kunnande och en vilja att visa vad dom håller på med. Det kanske är så att nördar hittar varandra och när man hittar gemensamma intressen så bubblar det. Man känner sig hemma i det förhållandevis lilla bryggeriet. Här jobbar man förfullt med att dels göra specialöl till Hous of Metal, brygga till Pipes of Scotland samtidigt som dom labbar med peppar och blommor och jag vet inte allt. Det som märks är att det här är entusiaster. Inga kompromisser, inget tjafs men samtidigt så måste man hitta en marknad så att man kan sälja sin produkt. Men jag känner inte att det produceras i dessa tankar och att det är dussinvaror och slätstruket. Jag har gjort recensioner på deras öl som jag har kommit över och det jag har sett ( samkat) är gott.
Lämna ett svar