Här har du en mörk och fin liten stout. Den är lite torr men det är klädsamt. Den har fina inslag av rålakrits. Inte den där finska och inte den där salta salmiaken. Utan sån där lite sträv rålaktrits. Det händer ganska mycket när man tar Wisby Stout i munnen. Man kan hitta många små nyanser. Det tycker jag är trevligt. Jag vet inte vad som gör att Stout tilltalar mig just nu men det är verkligen något som jag återkommer till och ju mer obskyr den är desdå roligare tycker jag att den är. Den här är kanske inte den mest obskyra Stout som jag har testat det här året men det är inte den mesigaste heller . Det kanske är så att om man ska börja någonstans i Stoutträsket så kan det här vara en bra början. Stor smak. En del nyanser. Ganska torr och inte så svår, men god.
Lämna ett svar