Jag skulle kunna börja det här inlägget lite som låten Titanic av Mikael Wiehe. Det började som en liten pirrning i höger axel. Som sedan spred sig ner i höger hand.
Jag började känna av höger axel i slutet på förra vintern. Det är inte ovanligt för min del så jag la inte så mycket vikt vid det. Den fick jag stickningar i fingrarna som sedan gjorde att jag inte kund hålla en golfklubba. Tre slag har jag slagit i år. Inte mer. Sen började krypa ner i handflatan och det kändes som kramp och domningar. Det är klart att jag börjar känna av samma sak i vänstern oxå. Vårdcentralen som jag besökte tog mig inte riktigt på allvar så jag bytte till Citymottagningen som la upp en plan på hur vi skulle angripa problemet. Jag är nu opererad för karpaltunnelsyndrom och allt är OK. Jag är nästan smärtfri och jag behöver inte knapra piller hela tiden vilket är ett stort lyft.
Sista två månaderna har jag nu käkat värktabletter konstant för att kunna sova, jobba och fungera. Jag är lite av en puritan när det gäller alkohol och bilkörning och alkohol och värktabletter. Jag mixar inte. Så därför har jag inte suttit i min bar och gjort nån test framför kameran. Jag har inte tagit en öl förutom julölprovningen som jag höll med mina kompisar här för en och en halv månad sedan. Förutom det så har jag nog varit torrlagd i närmare två och en halv månad.
Vad ser jag fram mot? Korvgrill vid grillen på tomten och en kall lager. Att sedan gå in och ta mig en fin stout ligger högt på önskelistan.
Lämna ett svar